Vem bär egentligen ansvaret?

Det började med detta inlägg. Man får följa en händelse där mannen inte på något sätt förstår hur fel det blivit. En händelse där kvinnan för alltid kommer bära med sig en hög traumatiska minnen. Hur kan det bli så här. Hur kan vi börja jobba med kvinnans självförsvar utan att på något sätt skuldsätta henne. För i ett samhälle där hon inte får lära sig att säga nej, och inte har rätt till sin kropp. Varför fortsätter vi att skuldsätta henne? Varför fortsätter rättsväsendet att förutsätta att bristen på ett tydligt nej och en spark i skrevet, är ett ja.

https://medium.com/the-nib/trigger-warning-breakfast-c6cdeec070e6

Varför är det nu så svårt för männen att förstå? När jag läste bloggen nedan så blev det plötsligt så tydligt. Det är ju självklart att de inte förstår. Hur skall man förstå att spelreglerna har ändrats bara för att man plötsligt fyller 18, för att man plötsligt blivit vuxen. I länken nedan visas ett filmklipp där en pojke försöker krama en tjej, men hon puttar bort honom. Vad gör de vuxna runt omkring? De gör inget förutom att de spelar in övergreppet. De tycker att de små barnen är så gulliga. Det är väl egentligen dessa vuxna som bör bära ansvaret när pojken 20 år senare tjatar till sig sex från tjejen. Som i länken ovan.  För utan deras ingripande så normaliserar de fenomenet. Trotts flickas konstanta försöka att putta bort pojken så fortsätter omgivningen att uppmuntra hans beteende. Åh vad söta de små barnen är. De leker så gulligt.

https://vardagsrasismen.wordpress.com/2014/06/09/ett-nej-betyder-nej-aven-for-barn/

För många år sedan så såg jag filmen "Hip Hip Hora". I filmen så blir en tjej fotograferad på ett väldigt olämpligt sätt när hon druckit för mycket  och somnar på en fest. När fotografierna plötsligt har spridit sig på skolan så har de ett samtal med en lärare. En lärare som försöker få henne att förstå att killen som tog och spred bilderna, nog egentligen bara vara intresserad av henne. Ja vad gulligt. Ja det är nog bäst om hon försöker uppskatta han beteende, eftersom hon borde vara tacksam. För en kvinna är inte mer värd än den beundran som hon får från sin omgivning. Sluta. Är det bara jag som blir riktigt trött på det här skitsnacket?

Hur kan vi poängtera för mannen att det faktiskt är hans fel. Hur kan vi begära av kvinnan att säga ett rakt nej, när hon uppfostras av samhället att linda in alla nej för att inte vara oartig. Varför förutsätter vi att normalt socialt begåvade personer skall förstå ett inlindat nej i alla avseenden, men inte i sängkammaren.   

https://www.ottar.se/artiklar/s-g-inte-nej

Så vad kan vi göra åt detta? Det gäller egentligen att börja tidigare. Innan vi lär tjejer att säga nej, så måste vi lära oss att ta hänsyn till att de inte är allmän egendom. Vi måste känna av när de inte vill ha kroppslig kontakt. För om de inte förstår att det är okey att känna att de inte vill ha kramar från omgivningen, så kommer de häller inte klara av att säga nej. Även om man självklart måste fokusera på att lära pojkarna att inte köra över och att faktiskt respektera flickornas åsikter. Så måste man ha en plan B, utan att för den sakens skulle skuldsätta tjejen för att hon inte var tydlig. Även om man lyckas få 99% av killarna att förstå, så räcker inte det. Om du själv någon gång hamnar i den situationen så, så kommer det vara så mycket mer värt att ha lärt sig säga NEJ än att bli så pass chockad och låta det hända.

Jag har ett exempel. För många år sedan så tröttnade min mamma på att laga mat åt min pappa. Hon fick en ide, hon började laga enbart hönssoppa. Detta var något som min pappa ganska snabbt tröttnade på. Så vad var det som hände? Jo han började laga mat på egen hand och idag är han riktigt duktig. Eftersom han är pensionär och min mamma fortfarande jobbar så är det han som har middagen redo när hon kommer hem. Så istället för att gnälla på att det är männen som måste ändra på sig och förstå, så skadar det inte att vara extra tydlig själv.   

Det gäller inte bara att få killarna att förstå, men även rättsväsendet. Att bristen på ett tydligt nej inte är ett ja. Det gäller att få dem att förstå att det är så samhället fungerar. Varför skall ett otydligt nej accepteras överallt men inte i sängkammaren. Oviljan att säga ett sårande nej ligger så pass djupt rotat, så varför skall vi kvinnor fortsätta straffas för detta? När samhället lär oss att det är så vi ska bete oss?   

/Emerald Eye