Kvinno och manslöner?

För ett tag sedan så blåste en debatt upp angående detta då en man bloggade om hur han skulle leva på en kvinnolön under en månad. Detta blev väldigt starkt kritiserat. Många menade att detta i princip var som en droppe i havet, d.v.s. skulle inte göra någon skillnad.

https://www.affarsliv.com/start/nyheter/starka-reaktioner-pa-kents-kvinnolon

Jag tycker att det var lite sorgligt att försöket fick ett så dåligt mottagande. Ok jag får erkänna att jag har en kommentar, att det fanns en sak som jag störde mig på. På frågan "hur tror du att detta kommer påverka dig" så svarade han att det nog enbart kommer påverka honom den sista 10 dagarna. Om han över huvudvägen inte tänkt ända sin livsstil så undrar jag vad han tänkt blogga om. För tanken var ju att han skulle blogga om hur det är att leva på en kvinnolön. Hur ska han kunna göra det om han inte ens tänkte försöka. Vare sig man är man eller kvinna så måste man ta sitt ekonomiska ansvar och se till att man har pengar kvar i slutet av månaden. Har man en lägre lön så måste man helt enkelt räkna med det och anpassa sig, redan i början av månaden.

Jag saknar också en debatt om varför begreppen ens finns. Varför accepterar vi att det finns något som kallas kvinnolön. Varför värderas kvinnors arbete lägre än män?

Jag var på ett seminarium om feminism för många år sedan och talaren gav ett exempel på hur tjejer och
killar beter sig eller interagerar i tjej och killgrupperingar. I första exemplet så ger en tjej en komplimang till en annan tjej som direkt säger "nej då den här tröjan är väl inget speciellt ". Om man istället betraktar killgänget lite längre bort på skolgården så hör man en helt annan ton. Den ena killen säger till den andra " öh vad du suger på fotboll" och han svarar "Nej det gör jag inte alls". Killar lär sig helt enkel generellt sätt från början att hävda sig. Att kräva det som är deras rätt. Att få den lön som de förtjänar.

Om vi vill göra en skillnad för våra kommande generationer så måste vi lära barnen redan när de är små att de duger och att de måste kämpa för det som är deras. Personligen tror jag att det skulle ha gått mycket bättre för mig karriärmässigt om jag blivit uppfostrad mer som en kille, om jag fått lära mig att säga att jag är bäst. Nu kanske det låter som att jag helt enkelt tycker att vi tjejer borde bete oss mer som killar men det är inte tanken. Jag vill bara att samhället skall ge oss samma möjligheter att bygga upp ett självförtroende. Men jag är självklart medveten om att killars attityd gentemot varandra kan ha motsatt effekt och vara av nedbrytande karaktär.

Jag har ett till exempel, där det framgår lite hur barnen förväntas betet sig på ett visst sätt. Två barn, en
flicka och en pojke var på en båtutflykt. När deras dagislärare pratar med dem efteråt så vänder hon sig först till flickan och fråga, var det inte läskigt? var du inte rädd? Självklart måste det ha varit en läskig upplevelse, hon är ju bara en liten hjälplös flicka, eller? Sen vänder hon sig mot killen och frågar istället, hur fort åkte ni? var det häftigt? Behöver jag säga något? Visst är det tragiskt.

/Emerald Eye